Laglydighet har ingenting med moral att göra

Det är någonting ytterst tvivelaktigt med människor som ser godhet som ekvivalent med lagenligt. Lagar har ingenting med rätt och fel att göra, utan kan innehålla allt från självklarheter till absurditeter.

Den som låter bli att stjäla, misshandla osv med lagen och eventuell bestraffning som enda motivering är ingen god människa (motsvarande fungerar med religion också), utan endast en person som gör som denne blivit tillsagd av "killen med största pistolen", vilket knappast är en positiv beskrivning i min bok, utan snarare ett invektiv.

En religiös parallell; den som gör goda handlingar för att komma in i Himmelen eller undslippa Helvetet handlar pga egenintresse, inte för att denne är en god människa och att goda handlingar kommer av sig självt. Man kan tom dra det så långt som att religiösa per definition inte kan vara goda människor, endast "laglydiga" i varierad utsträckning, medan ateisten (beträffande statens lagar; anarkisten) själv måste vara roten till sitt resonerande och handlande, ergo har möjlighet att vara en god, eller dålig, människa. Detta utan att gå in på subjektiviteten i begrepp som "bra" och "dålig"; en förälder som hjälper sitt barn när denne har problem kan beskrivas som en bra förälder (enligt de flesta, vilket dock är irrelevant, moral är inte demokratiskt), en som gör detta till en överdrift (tex curlingförälder) har svårare att att få samma titulering, trots att det bara är mer av vad som anses som bra.

Godhet är någonting som endast existerar i handlingar komna av egna överväganden, aldrig i att avstå från att handla, eller ens handla pga någon annans direktiv. Jag gör inte en god handling i att låta bli att våldta första bästa barn på vift ute i skogen, jag saknar intresse för detta handlande. Jag är inte intresserad av att tillförskanska mig pengar medelst rån, jag vill inte ha pengar jag inte gjort mig förtjänt av, det är bara förnedrande. Jag behöver inte ta moraliska beslut angående om jag skall göra ditten eller datten för egen vinning ("kommer jag undan med det?"), jag följer mitt resonerande om vad för person jag vill vara, inte efter hur stor chans det är att bli påkommen med handen i kakburken.

Och på ämnet lagar så finns det en uppenbar sanning som mången människa gör stor ansträngning för att undvika och/eller blundar för; det som görs under tvång kan under inga som helst omständigheter rubriceras som solidaritet.